Tal Möjligheternas Torg 6 juni /12 juli 2008, SMIA (Skelleftebor mot inhumana avvisningar)

Välkomna Skellefteåbor och alla andra till Möjligheternas Torg i Skellefteå! Med en möjlighet stor som någon, kommer jag att genom historien visa på ett stolt folk som kan värna om sina traditioner genom att ta hand om våra invandrare och flyktingar i tid och otid. Där det gäller att vederlägga, tillrättavisa och vädja – tålmodigt och med ständig undervisning för att citera Bibeln med en liten annan betydelse.
Vad är då svenskhet? Owe Wikström, författare skriver och menar att ett typiskt svenskt drag tycks vara att svenskar ofta ser ner på sin egen nationalitet. Det betyder att vi i jämförelse med andra nationer är ovanligt upptagna av hur utlänningar uppfattar oss.

En annan vanlig föreställning i den svenska mentaliteten är konfliktundvikande. ”Nu ska vi inte bråka” är ett uttryck och detta är välkänt men svårt att förstå för andra, även för folk från andra kulturer.
Från dagens hänsynslösa flyktingpolitik ska jag försöka gå till vår historia som är fylld av ”Tusen år av invandring” och en helt annan inställning till människor från andra kulturer, länder eller områden i när och i fjärran. Det är också en berättelse om idag och vi som står här idag och de som inte kunde komma idag.

Tusen år av invandring
Det var för länge sedan, människor som vandrande för att bosätta sig och jaga för brödfödan. De kom från söder och de kom från öster. Det var de första bosatta och de första invandrarna i det område vi kallar Sverige.
Det här handlar om de människorna som genom historien sökt sig hit som invandrare eller flyktingar.
Den medeltida köpmannen från Lübeck, vallonerna som lämnat sin hembygd, den medeltida mjölnaren som vid början av 1600-talet som uppförde sin kvarn i Göteborg, de krigströtta finländarna som under 1700-talet tog sin tillflykt Sverige, den somaliska familjen som landar på Arlanda. De har alla valt eller tvingats bryta upp från sitt gamla land och mött, påverkats av och påverkat ett nytt samhälle.
Folkomflyttningar, migrationer är en av de starkast samhällsomdanande krafterna i vår historia. Från människans kolonisation av kontinenterna, folkvandringstidens ommöblering av Europa. Den europeiska expansionen under 1600-1800 talen. Och slutligen till 1900-talets befolkningsflyttningar i motsatt riktning till Europa.

Globalt har Sverige legat lite utanför, här uppe i den kalla norden, i jämförelse med t.ex. medelhavsregionen. Sverige har dessutom undantagsvis haft ekonomisk och kulturell dynamik så det lockat främlingar. Den stora migrationsförflyttningen var från Sverige till Amerika under 1800-talet.
Detta menar jag betyder att vi oftast har haft stort behov och beroende av impulser utifrån för att frigöra oss från en relativ isolering. En viktig del, kanske inte i antal människor men i inflytande, är de ekonomiska, idémässiga och kulturella utbyten invandringen faktiskt stått för. Allt från länderna runt östersjön och vidare till dagens utbyte med hela världen.
Under det korta 1900-talet, med ett enormt gynnsamt industriellt läge för Sverige, var inte bara landet en tillflyktsort för förföljda utan vi byggde också upp vår ekonomi genom en omfattande arbetskraftsinvandring. Detta är den stora skillnaden från tidigare. En stor invandring från 1950-talet till idag. Men det går inte att ringakta den betydelse invandringen alltid haft för oss alla. Faktum kan vara att påverkan kan ha varit större än idag under exempelvis medeltid och stormaktstid. Det är så att det svenska samhället och den svenska kulturen alltid formats och förändrats i mötet mellan inhemskt och utländskt. Ett ständigt samhällsbygge med ett givande och tagande.
Det finns många skäl till att människor kommit till landet som jag nämnt tidigare eller som våra ursprungsminoriteters historia som samer och tornedalsfinnar. Flyktinginvandringen har också en lång historia. De har kommit hit på grund av krigshändelser och politiska och religiösa förföljelser i hemlandet. Hugenottflyktingar flydde från Frankrike under 1600-talet. Massflykten från Finland och Baltikum under det stora nordiska kriget. Tyska protestanter på 1700-talet. Polska flyktingar efter 1860. Ryskjudiska flyktingar vid sekelskiftet, judiska, nordiska och baltiska flyktingar under andra världskriget. Ungerflyktingar 1956. Tjeckoslovakien 1968. Chilenarna på 1970-talet. Båtflyktingarna 1980-talet. Iranflyktingarna under åttitalet. Jugoslavienflyktingarna och Somalier under 90-talet. Afghanistan- och Irakflyktingarna under 2000-talet.

Arbetskraftsinvandring som har både varit spontan och rekryterad har förekommit från medeltidens hantverkare, vasatidens skepps- och slottsbyggare. Det var en omfattande arbetskraftsimport till manufakturerna på 1700-talet fram till efterkrigstidens stora arbetskraftsinvandring från norden och Sydeuropa. Säsongsarbetare har långvariga traditioner från medeltidens finska vinterliggare och förra sekelskiftets ryska sågfilare eller dagens bärplockare från exempelvis Thailand. Expertinvandring har varit allt från de första boktryckarna, läkare och vetenskapsmän och folk inom bergsbruk och järnhantering. Kapital har under årens lopp förts in av företag och enskilda. Det har varit tyska köpmän, brittiska industriidkare och multinationella företag.
Styrningen av invandringen har sedan 1500-talet utövats av staten och orsakerna har varit kontroll, behov och ideologi. Det har också styrts av de som påverkat statsmakten såsom kyrkan eller i nutid arbetsmarknadens parter, dessutom av olika tiders ideologier och tankar.
Vårt samhälle har allt mer utvecklats från ett samhälle där invandrarna assimilerats dvs. med tiden uppgår i majoritetsbefolkningen till 1970-talet då ett mer mångkulturellt samhälle började träda fram.
Sägas kan att Sverige varit i ständig kulturell förändring. Dels har gränser och bebodda områden förändrats genom krig och uppodling av mark. Dels är vi olika människor och klasser och det har ändrats med tiden. Landsbygd och stad är en annan viktig skiljelinje som gjort att våra liv förändrats.
Korsbefruktning på kulturens områden fortsätter med en oförminskad styrka. Ökat resande, världsvida omflyttningar, samt utvecklingen av medie- och tekniksamhället gör alla att kulturen sprids snabbt och mycket.

Så vår historia talar om ett öppet land, visserligen nära nordpolen och följder av det, men med en öppenhet för invandrare och flyktingar. Det som sker idag och har skett de senaste åren är därför en stor skillnad som visar på att något allvarligt skett. De allra flesta flyktingar stoppas i stort sett och skickas tillbaka till en oviss framtid. Vad som orsakat förändringen förtäljer inte historien. Så lär av vår historia! Och därmed avslutar jag talet!

Erik Wikström, ordförande SMIA

Vi är krigets generation. Vi är födda i krig, vi lever i krig och försöker undkomma bombningar och dödsskjutningar.

Våra första minnen i lievet är att lämna våra nära och kära, vårt hem och vårt fosterland. När vi så blir stora fortsätter den sorgliga historien.

Vi försöker hitta ett hörn i världen där vi kan känna oss trygga, där vi kan leva som en människa. För att hitta detta hörn riskerar vi våra liv. Många av oss dör på halva vägen men en del tar sig till detta hörn i världen där vi hoppas äntligen kunna få fortsätta med våra liv.

Våra förhoppningar från det landet vi hamnat i är att vi ska kunna få tillstånd så vi kan leva och bli en del av det samhället.

Vi har gått tusentals kilometer, blivit diskriminerade, förlorat vår intigritet för att försöka förklara för er - det pågår ett krig i vårat land! Mänskliga rättigheter förolämpas, människor dödas och förnedras. Vi försöker förklara för er att kriminalitet och gisslantagningar hör till vardagen i Afghanistan och att våra liv är i fara.

Snälla, skicka oss inte tillbaka till kriget! Där finns inget öra som kan höra oss. Det finns inget hjärta som kan känna våran sorg och det finns ingen som kan beskriva oss.

Demonstrationer, manifestationer och torgmöten som pågår runt om i Sverige är en reaktion från Afghanska flyktingare, olika föreningar, privatpersoner och från olika politiska partiers sida. Efter migrationsverkets beslut att skicka tillbaka Afghanska män. lever ca 600 personer under svåra psykiska påfrestningar. Många av dom lever på gatan, utan hopp, utan skola, utan bostad och utan trygghet.

Här i Skellefteå har vi med hjälp av Skelleftebor, räckt upp våra händer och bett invånare i samhället att hjälpa oss att stanna tills kriget är slut i vårt land. Låt oss studera och jobba till vårt hemland blivit lugnare. Låt oss lära från er så att vi i framtiden kan ge tillbaka.

Nu står många liv på spel, de avvisningshotade flyktingarnas framtid är i Sveriges händer. Antingen skickas de tillbaka, eller så tillåts de stanna.

Vad vill ni göra med dom flyktingarna? Skicka tillbaka dom till krig? Eller låta dom stanna så att dom kan lära sig från er och bli en av er i framtiden?

Vi har bett om hjälp många gånger och ber om hjälp en gång till att stödja oss med kamp mot inhumana avvisningar.

Ingen människa borde behöva leva illegalt. Alla illegala system borde bekämpas och ett lagligt liv måste bli alla människors rätt i världen.

Tack för ordet!

Issa Babor

Idag är det den 27 augusti 2007. Det är en kylig och solig dag med en stark smak av höst i luften. Det är också den dag då Elias Kamyab skall avvisas.  

Fåglarna kvittrar och på E4:an surrar bilar på väg mot olika mål.  Utanför mitt kontor hör jag röster av mina kontorsgrannar som talar om vardagen, en helt vanlig dag, den 27 augusti 2007. Mina tankar går till de Afghaner som lever på övertid här i Skellefteå.

Jag undrar hur det känns inom dem? Hur stressen sliter i dem? Hur rädslan bränner… fast världen ändå tickar på som om inget speciellt håller på att hända. 

 Ibland kan jag känna en obeskrivlig fasa då jag måste göra något jag känner stark ovilja mot. Det kan vara en konfrontation eller en arbetsuppgift som jag inte känner mig tillräckligt mogen för. Min mage brukar då knipa ihop sig till en hård boll av nerver. Jag brukar känna mig kallsvettig och snart brukar huvudvärken göra sig gällande. Inte allt för sällan börjar jag må rent fysiskt illa. Ändå är detta när det handlar om vardagspetitesser, åtminstone om man jämför med vad killar som Shir och Elias just nu genomgår.

Deras liv är faktiskt hotade, den verklighet som dom gjort till sin egen kommer att rivas bort från dem och ersättas med en otrygghet och kanske till och med tortyr och död. Ibland får sådana tankar mig att förstå vidden av mina egna problem, kanske kvalificerar dessa inte ens in som problem, inte egentligen? Om man jämför?

//Camilla Hedman 

Torgmöte på lördag!

Du har möjligheten att komma och protestera mot avvisningarna av våra vänner!

Datum: 15 september 2007
Tid: 12:00Plats: Möjligheternas torg

Som land kan Sverige inte ta in hur många flyktingar som helst, alla som tar sig in kan inte heller få stanna. Detta är trist, kallt och ett faktum.

Nu har man kommit fram till att vissa flyktingar, bl.a. de upp till 600 flyktingar som kommer från Afghanistan som finns i Sverige skall avvisas, såvida de inte kan uppvisa skriftliga bevis på att de som personer utsätts för stor risk om de återvänder.

Så hur ska man bevisa en sådan sak? Särskilt när det när nog så svårt att bevisa att man är den man säger att man är… Borde det inte vara upp till de som beslutar att avvisa asylsökande att framlägga bevis att denne tryggt kan återvända?

Medan solen sakta gick i moln samlades hundratals Skelleftebor på Möjligheternas torg i Skellefteå. Plakat hölls upp och deklarerade tydligt vad man kände inför de kommande avvisningarna av de unga Afghaner tillbaka till ett hemland i kaos.

Varför? Jo den 15 maj i år skrev den svenska regeringen ett avtal med den afghanska regeringen där man menar att det är tryggt för Afghaner att återvända hem igen. På Farr.se kan man läsa att Migrationsverket samtidigt i ett vägledande beslut har sagt att ”säkerhetsläget har försämrats det senaste året” i Afghanistan och att ”någon förbättring av säkerhetsläget på kort eller medellång sikt är emellertid inte att vänta”. Många med mig undrar hur kan man fatta beslutet att skicka hem dessa människor? När UD avråder folk från att åka dit? När det är ett generellt beslut om Afghanerna, inte individuellt beroende på personen och dennes egen situation och förutsättning. När det vid sidan om Irak är det land i världen där den väpnade konflikten är mest öppen och intensiv.

Välkommen till Skelleftebor mot inhumana avvisningars officiella blog! Här kommer vi lägga upp nyheter och hålla er uppdaterade om vad som händer.